Igår skrev Tommy ett inlägg på sin blogg som jag började kommentera men som jag  skrev här igår så ångrar jag mig väldigt ofta just nu och raderar allt. Nu blev en nyfiken på vad jag hade börjat skriva så jag ska se om jag lyckas skriva om det fast annorlunda.

Jag lever med en nackskada. Nåt som gjort att jag fått avstå väldigt mycket. Flera gånger varje månad så får jag frågan: Klarar du verkligen att kasta lasso och svaret är ja det kan jag bara jag inte gör det för länge och än så länge kastar jag ju nästan bara från marken så jag vet ju inte hur det kommer gå från hästryggen. Självklart så vill jag kunna klara det från hästryggen men gör jag inte det så vet jag i alla fall att jag klarar det från marken. Så är mitt liv "byggt" nu, jag måste vara glad och tacksam för det jag klarar och inte försöka tänka på det jag inte klarar för då blir jag ledsen och deprimerad. Men när jag får den frågan så blir jag ledsen för jag känner att jag måste försvara mig. Att försvara mig mot andras tankar och åsikter är nåt som tar upp en stor del av mitt liv. Det skulle inte behöva vara så, men jag är väldigt känslig för vad andra tycker och tänker och därför lägger jag stor tid på att oroa mig och försvara mig.

Men när det sen är nåt som jag känner att jag inte klarar av så får jag ofta slängt i mitt ansikte Men kasta lasso kan du eller rida kan du! Ridningen är det som gör att jag klarar av vardagen. Jag har varit ganska dålig på att rida och jag har mått väldigt dåligt... Den här våren har jag haft ett mål med min ridning Att skicka Faune på träning hos Tommy Arvidsson det har gjort att jag ridit ca 5 dagar i veckan sen november -08 och då menar jag ridit inte bara åkt häst som jag ofta gjorde förut. Jag har inte mått så bra sen olyckan som jag har gjort den här våren! Jag har inte varit hos kiropraktorn sen november och förut gick jag minst var 3e vecka för att slippa ständig värk. Sen när Faune åkte till Tommy så avbröts ju mitt ridande och efter att han kom tillbaka så har han varit hänging i omgångar så det har inte blivit många timmar på hästryggen och det känner jag av. Just nu är jag rätt okej, men jag har haft ständig värk i över en vecks tid för bara några dagar sen.

Vad jag vill säga med den här texten är att många andra förstår inte att jag behöver ridningen för att fungera. För i andras ögon så är ridning nåt man gör för att det är roligt! För mig är det ju också roligt men framför allt är det min friskvård! Jag ser även ropingen som friskvård för den håller framför allt min axel men även nacken rörlig och det tränar ju även upp min styrka i höger sidan där skadan sitter.

Jag måste lära mig att acceptera att jag inte klarar av allt själv och att det inte är fel att behöva be andra om hjälp.

Det är rätt tufft att ha en skada som inte syns på utsidan, det är inte lika accepterat som om man saknar en arm el liknande..

Jag ska verkligen försöka att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker och jag hoppas att jag ska kunna förverkliga min dröm om att få dra av en dummy från start box!

/Johanna