Vaknar ganska tidigt imorse av att solen skiner ute.=) Går upp och sätter mig och jobbar lite vid datorn sen åkte jag till stallet för att rida.

När jag kommit upp på hästen så tänker jag långtur i skogen eller jobb på volten. Väljer jobb på volten. Jag har ju varit iväg och varit sjuk så jag har inte ridit på 2½ vecka. Faune var lite små stel men vi jobbade på i skritt på volten. Sen går jag ut på rakt spår och gör halt. Sen står vi stilla där ett tag. Precis i samma sekund som jag tänker näe nu har han varit duktig och stått still nu kan vi fortsätta, då känner jag hur Faunes hjärta börjar banka alltså det verkligen bankade och huvudet åkte upp och hästen blev stel som en pinne. Nej tänker jag, men samtidigt tänker jag låtsas som om ingenting och bara fortsätt rid. Lättare sagt än gjort. Det blev några bocksprång, sen trippade han fram i skritt, några bocksprång och så höll han på så. Började stegra och ju mer man håller i honom desto högre stegrar han. Får honom framåt och försöker skritta på volten men det blir blandning av trav och galopp och lite allt möjligt. Byter varv skulle jag inte gjort. För på ängen så var det inte så halt men Faune ser här sin chans att sticka hem. Till saken hör att tyglarna har på något sätt trasslat ihop sig och blivit till knutar så där sitter jag och försöker trassla ut dom men inser att det går inte. Så jag har mini korta tyglar och en stor trasselhärva. Som sagt Faune försökte ju sticka men jag får stopp på honom men vi är ute på vägen som består av is. Tar tag i honom och får helt stopp vilket resulterar i att han börjar stegra igen, men denna gång på is, lite för spännande för min smak!=( Där fick jag välja pest eller kolera. Hålla kvar honom och riskera att vi går omkull när han stegrar eller låta honom bestämma lite och bege oss hemåt. Jag valde hemåt men med så mycket bestämmande jag kände var möjligt. I och med att han ville skena och jag sa nej så blev det ju fortsatt småstegrande och trippande hela vägen hem i kort kort trav. När vi närmar oss stallet/ladugården ser jag att grisarna är på väg ut. Han har inte sett grisarna där sen i somras, men han är så focuserad på att ta sig framåt så han missar dom!*pust* Vi rider fram till bindstocken och då släpper allt och han slappnar av totalt. Jag trasslade ut tyglarna och sen red vi iväg igen på långa tyglar men en annan väg och han är hur avslappnad som helst. Rider en bit på vägen innan jag vänder. När vi är tillbaka på stallplanen så svänger jag in på vägen där det farliga finns igen. Känner hur han börjar stelna till men fortsätter en bit men sen börjar hjärnan tänka: Vill du verkligen vara med om samma tur igen Johanna. Svaret blir nej så jag vänder. Då blev det rodeo igen och halvkontrollerad trav mot stallet.=( Denna gång hoppar jag av vid bindstocken. Tar av tränset och på med grimman sen gick jag den farliga vägen istället. Han var totalt knäpp och frustade och slängde sig.

Jag vet verkligen inte vad han såg och blev skrämd av! Jag har sett spår efter lodjur där förut. Men jag gick och tittade och kunde verkligen inte se något på det stället som han hade stått och stirrat på...

Det här är absolut inget nytt för min häst. Så här blir han så fort han blir riktigt skrämd och jag bryr mig inte så mycket vanligtvis, men med tanke på att det var så halt idag så kände jag fara både för honom och mig. Hade jag inte trasslat ihop tyglarna så hade jag nog lyckats hålla honom kvar på ängen och efter mycket jobb hade jag nog lyckats få honom att lugna ner sig, men ibland inträffar saker som gör att man måste tänka om. Säkerhet går ju alltid först!

När vi kom tillbaka till ladugården hade grisarna kommit ut och då hittad han ju något nytt att bli rädd för och stå och frusta åt....

Stallbesöket slutade med mys vid bindstocken. Jag kan ju inte bli arg för att han blir rädd. För han blev verkligen rädd idag! Han kan bli fjantigt rädd ibland men det visar sig i att han slänger sig eller stegrar till någon gång och sen är det bra.

Det skulle verkligen vara intressant att veta vad det var som skrämde honom. Blir spännande att se hur han kommer reagera imorgon. Risken finns att han kommer vara likadan.

/Johanna